Min historia

…något år senare gick jag på Capellagården, träffade  Carl Malmsten som klappade mig på axeln och sa ”vi från Solna måste hålla ihop” den klappen kan jag känna än idag.

 

50 år som industridesigner

Bo’s egen text

”Med viss reservation för att mitt minne ibland sviker mig, det här är min historia.

Efter studentexamen och militärtjänst började jag läsa konsthistoria vid dåvarande Stockholms högskola. Samtidigt följde jag, i huvudsak på distansutbildningen på Indendors arkitekt akademien i Köpenhamn. Något år senare gick jag på Capellagården, träffade jag Carl Malmsten som klappade mig på axeln och sa ”vi från Solna måste hålla ihop”.  Den klappen kan jag känna än idag.

På Capellagården träffade jag bland andra Björn Ed som rekommenderade mig att söka jobb på ett arkitektkontor där han arbetade nämligen Ralf Alton arkitekt.

Väl hemma sökte jag upp Ralf Alton och efter några dagar arbetade jag hos honom. Om jag minns rätt handlade det mycket om sjukhus-inredningar.

Efter några år bytte jag arbetsplats till Per Nybom inredningsarkitekt. Hans kontor låg i en nedlagd butik och mitt arbetsbord stod nästan i skyltfönstret. Vid den här tiden bodde jag i Handen.

Deltog i en tävling om utsmyckning i Visby. Det stod bland annat i önskemålen ”skulpturer åtkomliga för barn skall vara anpassade för barn”. Detta tog jag fasta på. Jag fick ett utförande. Tyvärr ville Visby ha bidraget utfört i betong. Så blev det.
Min önskan var att se förslaget utfört i trä. En träindustri på Gotland hjälpte mig med gjutformar för utförandet i betong. Senare hjälpte de till med produktionen av träalternativet.

Dåvarande stadsträdgårds-mästaren i Stockholm Holger Blom fick syn på ett foto av resultatet och köpte två varianter, en för placering på Floras kulle i Humlegården och en för en skolgård i Vällingby.

Detta väckte mitt intresse för barns offentliga utemiljö. Jag sökte medlemskap i IPA, International play association lekfrämjandet. Jag är ännu medlem.

Jag sökte nytt arbete denna gång hos Nils H Orento landskapsarkitekt i Trångsund, lättåtkomligt från Handen. Visst, sa Nils Orento, du kan börja om två veckor. När jag dök upp två veckor senare hade Nils helt glömt att han anställt mig. Vänta sa han och med hjälp av några anställda tömde de ett förrådsrum lyfte in ett arbetsbord och placerade mig där – en spännande tid började. Strax efter kom Nils in med ett uppdrag han just erhållit. En blivande skola behövde ett förslag på hur skolgården skulle utformas och bad mig skissa fram ett förslag. När mitt förslag förelåg kompletterade Nils med mer vegetation. Senare visade Nils skissen för kunden, som antog det. Under några år gjorde jag mängder av skisser till många uppdragsgivare.

En dag kom Nils in på mitt rum och frågade ”Bosse vad vill du skissa på?”, vilken fantastisk arbetsgivare. Efter en stunds eftertanke sa jag det finns ju en rad trädgårdsmässor i Europa, det vore kanon att få delta och göra ett förslag till någon av dem. Humm sa Nils och försvann. Efter några dagar kom han tillbaka och sa ”du skall rita det svenska bidraget till Floriade 71 i Amsterdam” . Helt otroligt vilken Nils. Och han som glömt att han hade anställt mig… Vi valde temat till Floriade 71 ”lek för alla”.

Parallellt utvecklade jag lekutrustning som producerades på snickeriet på Gotland. Givetvis med Nils goda medgivande. Jag ska försöka göra detta så kort som möjligt.

Under denna tid valde Nils att flytta sitt kontor till Jönköping eftersom han fått ett stort uppdrag av landstinget där att skissa och rita området i anslutning till det blivande sjukhuset.

Jag flyttade med, bytte Handen mot Jönköping, där min far växte upp. Men jag stannade kvar några månader och satt ensam kvar i Trångsund i väntan på att min dotter Anna skulle födas vilket skedde den 26 oktober 1971. Att jag kunde stanna kvar berodde på att Nils för min skull hyrde kontoret längre än han behövde.

Förslaget i Amsterdam väckte uppmärksamhet vilket bidrog till att vi fick förfrågan om vi ville rita bidrag till ”Planzen und blumen” i Hamburg året efter alltså 1972.

Mitt förslag fick samma tema ”lek för alla”. Skissen godtogs och utrustningen vidareutvecklades och producerades som tidigare av träindustrin på Gotland. I samtliga fall som angetts här monterades på plats av personal från Gotlandsfabriken.

Under denna tid valde Nils att flytta vidare denna gång till Paris.

Jag stannade kvar i Jönköping och öppnade eget. Hemkommen fick jag besök återigen av tre personer som denna gång kom från Hags. Rune Gustafsson, Lars-Uno Wessman och Rolf Madstrand, ägare respektive marknadschef och försäljningschef. De konstaterade att jag slutat hos Nils och frågade om jag ville utveckla produkter åt dem. Vad kunde jag mer önska i detta läge??

Många år följde med produktutveckling av lekutrustning samt eftersom Hags hade ett stort återförsäljarnät över världen växte direkta kontakter med dem fram.

Under en tid samarbetade jag med Thorulf Löfstedt. Med tiden har detta samarbete ebbat ut

För att göra detta superkort.
Rune G. Överförde företaget till sina svärsöner, som begärde att bl a jag skulle anställas av Hags. Detta passade inte min verksamhet med anställda, som utförde andra projekteringsuppdrag. Bland annat hade jag fått uppdrag av Parkförvaltningen i Stockholm under 90-talet att uppdatera Stockholmssoffan som utformats av en anställd på Parkförvaltningen i början av 1900-talet. Upphovsrätten hade ebbat ut och soffan blev mycket plagierad och alltmer olik originalet.
Jag fick uppdraget att uppdatera denna soffa och hittade en gammalt exemplar på Valdemarsudde som jag kollade och uppdaterade soffan, men anpassade den för en mer produktionsvänlig utformning. Bland annat anpassade jag armstöden till mer tillgängliga. mm.
Jag presenterade mitt förslag för Parkförvaltningen i Stockholm. Jag fick mitt förslag godkänt. Samtidigt fick jag besked att Parkförvaltningen inte kunde betala mig för mitt arbete utan de föreslog att jag skulle hitta en kvalificerad producent och föreslog att jag skulle göra avtal med dem om royalty på kommande produktion vilket jag genomförde.

Jag avslutade mitt företag i Jönköping och flyttade tillbaka till Stockholm eftersom mitt samarbete med Hags ebbade ut med anledning av min ovilja att bli anställd av dem.

De närmaste åren arbetade jag i samspel med små delvis nystartade företag. Jag kände mig lurad och inte hemma.

Under åren har mina samarbeten växlat och för närvarande är det Nordic Parks i Västerås som producerar mitt av Stockholms Parkförvaltnings godkända förslag.

Blev mycket glad när Nordic Parks i Västerås hörde av sig och önskade samspel, vilket nu fungerar utmärkt. Har flyttat över alla produkter, som jag har upphovsrätt på. Till och med mina originalhandlingar på Stockholmssoffan. Nordic Park producerar i dag även leksystemet Organoplay, som är ritat och utvecklat i ett samarbete mellan Per Fransson, Albin Gustafsson och mig Bo Qvennerstedt för Nordic Parks.”

 

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies.